Föreningen grundades 1925. Huset ritades av Viktor Henriksson som också fungerade som arbetsledare för bygget. Byggnadsmaterialet tiggdes ihop i byn, pojkarna skulle hugga tio träd var, samt hämta en kilad sten.

Verksamheten låg nere under krigen, men fortsatte sedan tills i början på 1960-talet, när en stor del av ungdomarna emigrerade till Sverige. Verksamheten var minimal under ca 10 år, och huset började förfalla, men i december 1971 tog Karl Ingman, Gunnar Nygård samt Albin Sundsten initiativ att reparera fönster och bilda en ny styrelse. Stadgarna ändrades så att Nordstjärnan blev hembygds- och ungdomsförening.

I början på 1980-talet börjades renoveringar av golven. Tack vare god talkoanda och renoveringsbidrag har även salen och hallen ytrenoverats samt köket och serveringsrummet renoverats.

Styrelsemedlemmar från 2013-2014

Anna-Lena Widd, Guy Wiklund, Per Westerback,
Mikaela Westerback, Maria Kulla, Camilla Nykvist
Ann-Britt Nylund, Tia Sundvall,
Tommy Holm, Malin Nyström, Ulrika Nabb

En kort historik över föreningen Nordstjärnan
Skrivet av Henrik Westerback  i Österhankmo 8.1.2000

Enligt förda protokoll kan Österhankmo UF Nordstjärnan fira 75-års jubileum den 9 januari 2000. Viktor Henriksson som gick i Industriskolan fick i uppdrag att göra ritning och söka stadfästelse å den, han fungerade också som arbetsledare för bygget, han var också föreningens första ordförande. Av de stiftande medlemmarna lever ännu Einar Finne och Edvin Nygård.

Varför föreningen fick namnet Nordstjärnan vet jag inte, men jag antar att Nordstjärnan skulle vara ett riktmärke för ungdomen, såsom den varit för sjömännen i långa tider.

Gubbarna på tjugondagsstämman donerade skogsskiftet på Teilot åt föreningen, som sedan såldes för 5000 mk. Man fick också stämplat skog från statens mark på Bodö, 10 träd per medlem skulle pojkarna hugga, sedan var det talkokörning till sågen i Vassor, det sägs att varenda hästägare i byn körde ett lass.

Medlemmarna skulle arbeta 10 dagsverken var under grundningsarbetet, samt hämta en kilasten.

Trots riktmärket Nordstjärnan vet vi alla att också sjömännen kör på grund ibland, och efter vad jag hört berättas så var nog föreningsmedlemmarna  på rätt så grunt vatten ibland, speciellt under byggnadsskedet när virket började tryta, först for man med häst genom byn och tiggde plankor och bräder, men när inte det heller räckte var man ut och tullade i folks virkesförråd sena kvällar, och så fanns det byggnadsvirke vid huset följande dag!

Kanhända det var därför det byggdes en blocksåg i byn så småningom!

Arbetet gick raskt undan, så den 8 november 1925 kunde man hålla invigning av ett ungdomshem. Skulderna var då 67000 mk.

Som en kuriositet kan nämnas att på originalritningen finns scenen utritad där vi idag stiger in i lokalen, orsak till ändringen sägs vara att det var alltför stenigt på andra sidan!

För att skrapa ihop mera pengar ordnades ett stort lotteri med 20.000 lotter a´1 mk st, vinsterna tiggdes ihop både i byn och i grannbyarna, olika firmor kontaktades, bl.a den firma i Helsingfors som levererat material när byn elektrifierats samma år, skänkte en stor takkrona , en hankmoharv från Wahlstedts var en av huvudvinsterna.

Man turnerade också med teaterföreställningar i grannbyarna, bl.a Tosingar och Mottagningstimmen var pjäser man uppförde.

Redan 1926 beslöts att ingen tobaksrökning i danssalen skulle få förekomma samt inga alkoholhaltiga drycker i serveringsrummet, och det gäller väl ännu?

Verksamheten inom föreningen på 30-talet bestod av månads möten,  där medlemmarna i tur och ordning stod för programmet, med hälsningstal, deklamation, läsa byrallor, duettsång, dialoger, samt byggdemålsläsning, soareér hölls ofta. En handskriven tidning, Ungdomshoppet, utgavs nu och då.

Det verkar som man ägnade sig mera åt praktisk verksamhet, ty protokollskrivandet verkar inte ha varit lika uppskattad sysselsättning.

Kvevlax Sparbank som just firat 80-års jubileum, omnämner i sin jubileumsbok, att de i januari 1937 beviljat Österhankmo Uf Nordstjärnan ett lån om 30000 mk, om det nu enbart är därför Sparbanken blivit så framgångsrik, vill jag låta vara osagt, men säkert var det till ömsesidig nytta.

I slutet på 1939 var nästan samtliga manliga medlemmar inkallade, och det blev allmänt förbud för nöjestillställningar, så verksamheten avstannade.

På första protokollbokens sista blad står,  I kampen för Fosterlandet ha följande medlemmar givit sina liv: Birger Ingman, Teodor Finne, Enock Stöm och Ener Nordberg. Vi hoppas deras offergärning skall hållas heligt och förplikta i all framtid.

I början på 40-talet kom nog verksamheten inom byn igång i sakta mak, man höll soareér och den 13 april 1942 hölls karneval och maskerad. Det allmänna nöjesförbudet upphörde 1945, och föreningen lyckades få ihop en kassa som räckte att betala byggnadsskulden det året. De kommande åren hölls cirka 15 sammankomster av olika slag varje år, bl.a hölls ett fyrverkeri så gott som varje år.

1948 föreslog Kvevlax Uf ett gemensamt lokalbygge i kyrkbyn, som inte riktigt föll Österhankmo borna smaken. Deras förslag var att bygga det i Lappsund om tomt kunde skaffas. Förslagen tycks ha förfallit!

Till julfesten 1949 inbjöds Västerhankmo Uf ungdomarna för första gången i Nordstjärnans historia, detta på initiativ av Yngve Rydström.

I början på 50-talet nämns att verksamheten minskar varje år, men –52 byggdes äntligen det VC som efterlyst i 25 år. Man började göra sommarutfärder, bl. a Replot, Björköby, Lillön och Köklot besöktes.

I mitten på 50-talet verkar det som danspubliken svek i  Österhankmo, och man hyrde in sig i Kvevlax Uf, och ordnade där några danstillställningar, som gav ett gott tillskott i kassan, det talas också om bönlördagsdanserna, som troligen var inbys danser.

-59 gjordes en renovering då man satte plattor på väggarna, förnyade elledningarna samt målade  utvändigt,  inomhus målades följande år.

Det blev endast 2 år in på –60 talet som föreningen fungerade. Flera styrelsemedlemmar emigrerade till Sverige eller till andra orter.

Kanhända TV, som blev mer allmän, gav den underhållning folk behövde, istället för den sociala samvaro som ett engagemang i en förening ger!

Trots att verksamheten vid lokalen var så gott som nedlagd, minns jag nog att en och annan pojke där lärde sej dansa tango och vals till takterna från någon lånad grammofon, av flickor som tydligen kunde av sig själv.

I 10 år låg verksamheten nere, och huset började förfalla.

Den 4 december 1971 började Nordstjärnan på nytt att lysa, i och med att Karl Ingman, Gunnar Nygård och Albin Sundsten tog initiativ att reparera söndrade fönster och organisera en ny styrelse. Sedan blev det att få ihop folk till talkoarbete, som också lyckades, så att den 17 december –72 kunde på damernas initiativ anordnas en basar i lokalen, och den 13 januari –73 den första julfesten efter på nytt födelsen. Sedan fortsatte renoveringen i den takt medel inflöt, stadgarna ändrades, Nordstjärnan blev hembyggds och ungdomsförening.

Under senare delen av –70 talet hölls 2-3 gammaldanser samt julfest varje år, dessutom pilk- och skidtävlingar. Tillsammans med Västerhankmo UF ordnades  älgfester med soppservering, där vinsten delades jämt mellan föreningarna.
De yngre medlemmarna började ordna discokvällar samt spel av olika slag, danskurser för ung och gammal i medborgarinstitutets regi drogs igång. En barnklubbsverksamhet en gång per vecka inleddes1982, med 10 deltagare.

1982 påbörjades renoveringen av dansgolvet, efter ansökan om renoveringsbidrag från kommun.1984 renoverades de övriga golven och plats för inne VC fick man genom att förminska köket. 1986 kan man säga att den renoveringen var färdig, tack vare god talkoanda och frikostiga statsbidrag, men fortsättning följer, scen klädloge och vedlider med mera är ännu oåtgärdade!

Talkoarbete är också ett bra sätt att umgås och diskutera ditt och datt!

De statliga  och kommunala renoveringsbidrag, verksamhets- och underhållsbidrag föreningen fått, har varit till mycket stor hjälp att hålla verksamheten igång, och byggnaden i skick!

Nya verksamheter prövades, såsom gemensam påskbrasa i byn, där det också serveras kaffe, korv m.m. en brasa fick dock göras om efter att en pyromanisk illbatting från grannbyn tänt på redan på fredag natt, gemensamma utflykter, med korvgrillning och kaffeservering, både vinter och sommartid började företas, bl.a. på skida har vintervy över Hömoss beskådats,  Karika berget har bestigits, där märken efter Österhankmo urmänniskan söktes dock utan resultat.

Båtutflykter anordnades bl. a. till Kvevlax bron, Mickelsörarna samt närmare ställen som Teilot och Lekmo revet. På senare tid har Neptun och Varppi besökts där vi kunnat spisa god mat som omväxling!

Under –90 talet har julfesterna varit de tillställningar som lockat mest publik och gett bästa kassaresultat, danserna har minskat kanske på grund av höga orkestergager i relation till inbetalande danspublik, men roligt har vi haft!

De yngstas öppet hus kvällar har varit mycket uppskattade, och fortsätter förhoppningsvis framöver, det är viktigt att de får ett gott förhållande till vår förening, så att Nordstjärnan visar väg också för dem i framtiden!

De senaste åren har det ordnats en myskväll på höstkanten, där det bjudits på sallader och småplock, samt lätt program. Dylika kvällar kunde vi gott ha tillsammans med Västerhankmo, ty det finns mycket trevligt folk bland illbattingan där i byn, och vi har ju tidigare tränat att äta älgsoppa tillsammans!

Till sist vill jag tacka alla som ställt upp för vår förening på olika sätt under dessa år, styrelsemedlemmar, programmakare och deltagare, ledare för klubb- och öppet hus verksamhet, talkoarbetare, samfälligheten, som bidragit med både kontanta bidrag och vedaskog, Kvevlax Sparbank som, efter anhållan, gett bidrag till olika projekt inom föreningen, Marthorna som ställt upp vid behov, företag och organisationer av olika slag, ingen nämnd och ingen glömd, Tack ska ni ha!

Revyn "Veti fåor i neti" 2013

Sedan våren 2012 när vi gick med i SÖU:s teatersupporten har vi haft revypremiären i november 2013 som mål. Tack vare erfarna kursdragare som lärde oss improvisera, bearbeta texter och tänka scenografi har vi nått vårt mål.
Vi hoppades kunna visa revyn 3 gånger, ( 109 platser) men redan vid premiären 9.11 hade vi sålt slut alla 3 föreställningarna. Vi satte in 3 till och fick total en publik på 560 personer.

Recensionerna i Vasabladet och ÖP rosade vår uppsättning och spelglädjen kunde inte ha varit bättre. 16 aktörer ( 3 män), 4 musiker, ljud och ljustekniker samt en regissör. Inte att förglömma alla talko insatser som gjordes i kök, biljettluckan, uppvärmning av lokalen och  på parkeringen.

Det var en mycket händelserik höst och vi fick lära oss mycket nytt. Att sätta upp en revy har inte gjorts tidigare i föreningen, men med allas vår hjälp fick vi till det!

Vi kommer troligtvis att jobba vidare med nya revyer, men först skall vi njuta av året som Årets förening och ordna Johannesgalan  hösten 2014.

Tack till vår publik och alla fina ord vi fått höra efteråt!

 

Vasabladet artikel och bild 11.11.2013: http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/12283

 

Vasabladet artikel och bild 10.10.2013: http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/9923

Byggandet av Karika­tornet
november 2011–augusti 2012

Österhankmo är en vacker by i Korsholm som lever vid och med havet. Byn är långsmal – ca nio km lång, närmare 2 km bred och har ca 240 fasta invånare. Byns centrum finns 25 km från Vasa. Det tidigare byautvecklingsprojektet (Pomo+ 2007?2008) har bland annat resulterat i en ivrigare marknadsföring av byn som boendemiljö och av byns utbud av tomter och hus. Tack vare projektet blev Österhankmo tillsammans med grannbyn Västerhankmo Årets by 2009. Väl värt att notera är att sedan 2007 har 12 familjer flyttat till Österhankmo.

I arbetet med byaplanen för Hankmo byar 2008?2013 noterades önskemål om en återuppbyggnad av Karika?tornet. På byns högsta topp, Karikaberget 29 m över havet, fanns tidigare ett triangelmätningstorn i (nuv) Forststyrelsens ägo. Tornet var ett populärt besöksmål men förföll i början av 1980?talet. Till området går ännu idag flera stigar, bl.a. från den närbelägna simstranden. Projektidén vann gehör och en planering vidtog bland annat med att vi bekantade oss med liknande torn i Komossa och på Köpmanholmen. Österhankmo Hf Uf Nordstjärnan åtog sig projektägandet och ansökan om finansiering via Aktion Österbotten lämnades in. Föreningen slöt arrendeavtal om tio år med markägarna vilket var en förutsättning för att bygget överhuvudtaget skulle kunna genomföras.

Efter en del missförstånd och informationsmissar hade vi alla ansökningspapper och tillstånd klara.   Projektfinansiering för byggandet beviljades per september 2011. Vi beslöt då spara byggarbetena till våren. Under hösten ställdes platsen i ordning för det nya tornet, bl.a. städades resterna bort av det gamla. Detta gjordes 26.11.

David Nabb har fungerat som talkosammankallare och i april 2012 samlades talkogänget för att köra upp material till byggplatsen. Den 4 maj inleddes byggarbetena.

Från början planerade vi bygga tornet av hellånga telefonstolpar. Den planen övergavs redan före ansökan om finansiering och det av praktiska orsaker – det fanns inte möjlighet att  ta dit nödvändiga kranar för det arbetet. Tornet byggdes i stället i två sex meter höga sektioner, där den övre sektionen byggdes inom den nedre. I stället för att fästa tornet direkt på berget konstruerades fötter av betong. Det underlättade byggandet betydligt. Med hjälp av moderna hjälpmedel kunde vi säkra att tornet stod rakt. Eller lagom snett.

David Björk ställde sin skogstraktor till projektets förfogande under många timmar. Detta var till mycket stor hjälp både under transport av material till byggplatsen samt när tornets olika delar skulle resas. Vid ratten Sune Nylund.

Arbetet med sektionerna gick raskt. Avsats ett och fyra byggdes klara varefter den övre sektionen med handkraft och taljor hissades upp. Det gjordes den 20 juli under fina väderförhållanden. Övre sektionen klickade elegant på plats varefter stagning samt byggande av avsats 2 och 3 vidtog. Per 13.8 kunde man klättra hela vägen upp  till tornets topp. Därefter har räcken och ribbor färdigställts samt bord och bänkar för rastplatsen. Den stig som markägarna önskar att besökare använder har märkts upp.

Projektet kunde genomföras inom utsatt tid om än inte helt enligt planen. Arbetets inledning drog ut på tiden i och med att vi inte ville inleda arbetena innan vi hade ett finansieringsbeslut. Arbetet genomfördes därför i huvudsak under sommaren 2012 mot planerade sommaren 2011.

På talkot har som mest deltagit 13 personer. I planeringen laborerade vi med 310 timmar. Detta var betydligt mindre än vad projektets förutsatte. Totalt 845 talkotimmar redovisas och med maskinarbetstimmarna inräknade har vi en talkoinsats motsvarande 10.520.

Projektet förutsatte även en privat finansieringsandel. Stort tack till Kvevlax sparbank och Österhankmo bys samfällighet för deras bidrag.

Betydelsen av Karikatornet som besöksmål och för byatrivsel är inte så lätt att bedöma. En motionslåda placeras vid tornet vilket kommer att ge en indikator på användningen.

Vi tackar varmt för samarbetet och önskar er välkomna att bekanta er med vårt nya utflyktsmål.


Österhankmo, 27.8 2012
Anita Sundman
projektmedverkare